Trots att jag skriver och läser en hel massa så har jag ändå en del vänner. De flesta av dem har ett lika stort läsintresse som jag och att spendera en kväll tillsammans där vi pratar om de senaste böckerna vi läst, diskuterar och umgås tillhör livets höjdpunkter. Men tyvärr så har jag varit en dålig värd då jag inte kan erbjuda bra sittplatser till alla. Men det ska jag ändra på nu, genom att köpa en soffa med plats för flera. En stor soffa är ju också bekväm när man är ensam, då man riktigt kan breda ut sig precis som man vill. Samtidigt ska den ju också passa in och få plats. Jag tror jag vet var den ska placeras, så det kommer att passa bäst med en hörnsoffa. Jag har kollat på lite olika alternativ och tror att Ocean soffor är de som kommer att passa bäst; antingen ”Ocean med PU vänster” eller ”Ocean Dubbeldivan”, där den senare är lite mindre; kanske lite väl liten. Jag ska mäta och se hur väl de kommer att passa in.

Stället jag hittade sofforna på heter Trademax, och de verkar ha riktigt bra priser. Jag känner dock inte till dem närmare, även om de verkar vara en stor aktör inom näthandeln med möbler. Om någon har några erfarenheter av Trademax som de vill dela med sig av, så gör gärna det. Sofforna i fråga kostar ju en hel del, och gjord av pengar är jag inte. Ännu i alla fall. Kanske det kommer när jag äntligen är klar med min deckare och får den publicerad?

Maj Sjöwall och Per Wahlöös svit Roman om ett brott innefattar tio stycken böcker, där den första gavs ut 1965 och den sista 1975. Dessa böcker är inte alla lika bra, speciellt den sista, Terroristerna, har märkbara svagheter. Men överlag håller de alla högsta världsklass och har du inte läst dem – gör det! Att kalla böckerna samhällskritiska är ingen överdrift; de visar på den mörka sidan av det svenska samhället som på ytan såg så bra ut. Egentligen kan böckerna bäst beskrivas som samhällsskildringar, och de skrevs under en av de mest omvälvande perioderna under 1900-talet. Utvecklingen från 1965 till 1975 gör att det känns som betydligt mer än tio år mellan de två årtalen.

Men böckerna är mer än bara samhällsskildring och kritik. De är också alldeles utmärkta deckare, med spännande och engagerande historier, bland annat ett klassiskt ”slutet rum”-mysterium. Alla de olika karaktärerna i böckerna känns levande. De flesta är poliser, och det finns de som är kompetenta och de som är pajasar, de som är trevliga och de som är otrevliga. Trots att böckerna skrivits med ett tydligt vänsterpolis så demoniseras polisen inte alls, vilket man annars skulle kunna vänta sig.

I princip alla svenska deckarförfattare idoliserar Sjöwall och Wahlöö, och de fick också mycket uppmärksamhet runtom i världen. De är inte bara stora deckarförfattare med svenska mått mätt. De tillhör världens stora när det kommer till deckare, och deras påverkan på genren når långt utanför Sveriges gränser. Har du inte läst deras klassiska böcker, så gör det!

Frågan i rubriken är en som många direkt skulle svara ”ja” på, även konflikt i romansammanhang är lite mer komplicerat än i verkliga livet. Konflikt kan sägas vara det som driver handlingen (och därmed romanen) framåt. Det kan finnas flera konflikter i en roman, och det är inte alls nödvändigt att konflikten löses i boken. Argumentet för att konflikter är nödvändiga är att utan sådana så finns det ingen handling i boken. För att försöka visa på vad som kan menas med en konflikt kan vi ta Lord of the Rings som exempel. Den stora konflikten är ju mellan Sauron och de fria folken. Sauron vill förslava dem, de fria folken är av annan åsikt. Men en annan konflikt i boken är den som Frodo drabbas av som ringbärare: hans begär till och beroende av härskarringen. Konflikten här är då specifikt mellan Frodo och ringen (även om det är en underkonflikt till den mellan Sauron och de fria folken).

Så är det då möjligt att tänka bort konflikter från skönlitteratur och fortfarande skapa läsbara romaner? Det är ovanligt med romaner utan konflikter, och när det inträffar rör det sig ofta om experimentell litteratur, och böcker som ofta inte är speciellt roliga att läsa. Men bara för att det är extremt svårt så behöver det inte betyda att det är omöjligt. Själv kommer jag dock nog aldrig att försöka mig på att skapa skönlitteratur utan några konflikter. Jag har helt enkelt inte nog med självförtroende för att tro att jag skulle kunna ro iland med det.